Efter många år att ta hand om min familjs tänder så slutade vår tandläkare och gick i pension. Följande dikt skrevs till hans ära.
Till Claes! Under alla år som gått har du med dina händer putsat, borrat, dragit visdomständer, fyllt, röntgat och bedövat med nål. Är det då inte ett slag ironi att för de munnar du tittat i du nu lämnar ett stort hål? I likhet med tungan som söker plomben som stack, blir du saknad i kampen mot karies och plack. Tills vi vant oss vid att bakom din dörr blir det, kanske inte sämre, med aldrig som förr! Tack för alla år! Familjerna Malmlöf och Lidell